Ett förlorat inlägg om skola, konst och litteratur samt aktuellt vemod.

 Ett inlägg som blev raderat av för ett par veckor sedan bestod av dessa foton (som är tagna på Tate Modern i London) och en text som såg ut typ så här:

Jag vet inte om ni har uppfattat det, men jag snackar ganska mycket skit om det franska skolsystemet. Och mycket riktigt, så stör jag mig på det enormt för det mesta.

   Men det finns även mycket här som jag verkligen beundrar och kommer sakna. Till exempel vikten man lägger i kultur och konst av alla slag.

   Det var helt nytt för mig att studera konst, poesi, litteratur och teater på det sättet som alla gör här. I stället för att bara se på detta som något abstrakt som vissa med talang ägnar sig åt bryter fransmännen upp det i vetenskaper. Har aldrig känt mig så bildad som nu. Kan urskilja alla registres och procédés. Kan referera till Hugo, Stendahl, Flaubert, Montesquieu, Balzac, Maupassant, Dumas, Camus, Ionesco, Molière, la Fontaine, Becket etc. Kan nämna vilken vers den där dikten är skriven i, skilja på en oxymore och en antiphrase och massa sådant. Det känns så himla bra!

Jag kom att tänka på den här texten för att jag idag fick tillbaks min sista uppsats på franskan här (den där dissertationen jag skrev om tidigare) och det känns nästan lite vemodigt. Gillar min lärare mer än någonsin nu. När han nästan får tårar i ögonen när han ska säga hej då till tyskorna som åker hem tidigt, eller när han kommer fram till mig på rasten för att säga att han "reflekterat över vad jag sade förut" och har något att inflika. Kommer definitivt att sakna just franska undervisningen.