- I måndags klockan 13:39 (pappa ljuger för alla och säger 13:37) föddes en liten pojke. Världens häftigaste lilla människa med långa skrynkliga fingrar, mörka ögon och klok blick. Han är så liten. Det enda jobbiga är att inga namn är honom värdig, han är så fin.
- Samma dag kom jag också hem med flyget från Paris och efter att ha packat upp det mesta hemma hos mamma tog jag min ryggsäck och promenerade bort till söder där jag skulle hälsa på brorsan och Catrin på BB. Den här promenaden var så fin. Det var då mitt år tog slut och jag kunde se allt i sin helhet bakom mig men på samma gång var det jag hade framför mig, Stockholm, så himla pirrigt och nytt. Det var som om jag nu kommit tillbaka för att börja på nytt ännu en gång. Aldrig har jag sett på Stockholm och känt mig så alien. Staden som jag tänkt på i ett år som min hemstad där jag känner till allt är egentligen så himla outforskad och okänd och jag tror inte jag hade någonsin märkt det om jag inte varit borta. Inte heller hade jag märkt vad sjukt vackert och mäktigt det är.
I'm sorry I'm bad with updating. So much have happened, I'm back in Sweden and two days ago my fifth brother was born. He is so tiny and I love him so much!
Oh herregud så fin han är!
SvaraRadera