Efter en och en halv veckas avbrott har jag äntligen hittat tillbaks till mitt gamla vanliga harmoniska jag. Spenderar all ledig tid ute i det himmelskt vackra vädret. Går mycket. Går långsamt, tittar högt. Mot himlen, mot alla små rosa och gula blommor som skär mot den milda, ljuslila himlen. Åh, om jag hade en kamera med mig. Läser på bussen, läser flera sidor ur den lilla vita pocketboken. Pauline frågar om rosorna också kan längta hem, om de förstår innebörden i ett fosterland. Bussen pyser och luktar varmt, solen har precis gått ner men det är fortfarande ljummet där ute. Mina läppar smakar salt efter en yogan. Jag är lycklig.
åh nina vad fint du skriver. jag är också lyckig.
SvaraRaderasom svar på din kommentar kan du nog gissa vad exakt det är som pågår och jag är så himla glad och han är så himla lockig. pratar mer när vi ses. <3