HEMMA

I morse vaknade jag i Chambourcy. Flög ovanligt piggt upp ur sängen och hoppade på bussen till skolan. Stannade där i tre timmar, men lämnade området vid elvatiden då jag gick ut i collagetröja och sommarjacka, kisade mot solen och tittade på alla krokusar och promenerade hem. Bytte till en vinterkappa, grabbade resväskan och började dra mig mot flygplatsen.
   Jag var lite för tidig och satte mig utanför på en bänk. Tog av mig kappan och satt i linne. Utan att frysa ens lite lite. Det var jättevarmt. Checkade in världsvant på en sån där maskin, "droppade" bagaget och passerade tullen. Kom på att jag inte krubbat och köpte för överpris en ganska tråkig quiche och satte mig vid det bordet där alla som reser ensamma satt. Det var jag och fyra buissness gubbar som läste Le Monde och jag, med min Madame.
   På flyget satt jag med en fransk skolklass. Vette fan vad de ska i Stockholm och göra. Tio minuter innan landning satte dem på sig mössorna, alla flämtade när de ropade ut att det var 6 minus ute.
   Pappa och John hämtade mig. Ända sedan dess har jag varit så lycklig för allt. Att komma hem är precis så bra som jag föreställt mig. Ser på allt med nya ögon. Stomatol-skylten på slussen tycktes vara det finaste jag sett, snön är magisk och vårt hus är ett lyxhotell.
   Nu ska jag sova för i morgon är en jätteviktig dag i familjen.

KAN INTE VÄNTA PÅ ATT FÅ TRÄFFA ALLAAAAAAAAAAA.