7 feb. 2011

Got 'Til It's Gone

För ungefär en vecka sedan fick jag ett skype-samtal som rubbade hela min uppfattning av framtiden och livet.
Sophie, min Sophie. Min äldsta, bästa vän som jag aldrig varit ifrån såhär länge sedan dagis. Min bästis. Hon ska flytta.
Inte tillbaks till Sverige utan till ett land långt, långt borta, till den största mest spännande staden av alla städer i världen. Sophie ska bo i New York. Städernas stad. Hennes familj flyttar redan nu i april och hon kommer komma efter i höst när high school i Bronxville börjar. 
Känslorna som sköljde över mig när jag fick nyheten var så stora och oväntade att det tog flera dagar att förstå. Låta det sjunka in. Men så i söndags, efter många tysta timmar (hade övergått från att vara hes till helt okapabel till att prata) kom det till mig. Helt plötsligt kunde jag reda ut och skilja isär känslorna som kommit som en stor trasslig garnboll till mig den där kvällen förra veckan. 
För det första är jag så orimligt glad och lycklig för Sophies skull. På något sätt har jag målat upp en egen bild av idealmänniskan som en väldigt internationell och flexibel person som kan anpassa sig, förstå och uppskatta flera olika kulturer med massor av erfarenheter och det är detta jag ser tydligt i Sophies framtid nu. 
Men det är inte ren lycka jag känner. Där finns också något bittert och gnagande som jag länge hade svårt att sätta fingret på. 
Naturligtvis är det nästan lite sorgligt att förlora den regelbundna kontakten med någon så nära. Men det är något mer. Jag är besviken.
Besviken över att min vän inte kommer finns där när jag kommer hem, besviken över mig själv. Det känns som om jag aldrig visat tillräckligt hur mycket jag uppskattar min fina gamla vän. Som att jag tagit henne för givet, för jag trodde hon alltid skulle finnas där. Så tänk på det kära läsare, Joni Mitchell never lies


My oldest best friend is moving to New York for at least three years and I found my own reaction to this quite interesting. Conclusion: appreciate what you have, 'cause it might run off to NY any day. 

4 kommentarer:

  1. börjar nästan gråta :( fattar inte. fattar inte alls. fast fattar nog lite. tyvärr. sophie :(:(((::(:(:(

    SvaraRadera
  2. fanfannejnejnejnej åh sophie <3

    SvaraRadera
  3. Niiiina vad du är fin! jag kommer alltid finnas kvar, kanske lite längre bort men det löser vi! <3<3<3<3

    SvaraRadera