Pappa

Igår fyllde min pappa år. Jag var inte där. Alla firade honom bättre än mig. Men han vet att jag älskar honom fett mycket.

Älskar kanske mest att han är så egen. Det är nog han som lärt mig att det är positivt att vara annorlunda och provocera. Att utmana sig själv och andra. 

I hela mitt liv har jag varit stolt över att ha en sådan pappa, som vissa var lite rädda för (de som inte förstod hans skämt eller att hans intensiva blick) men som kan charma vilken tant i kassakön som helst med sin löjliga, lätta humor. 

Och plus, min pappa kan allt. Bygga hus, sy skinnjackor, vända pannkakor i luften, måla akvareller, slå in paket, bygga företag, dra elkablar, svetsa, snida pilbågar, woka grönsaker, bygga linbanor i trädgården, odla grönsaker, plantera blommor, rita, fixa datorer, lägga golv, fredagsmysa med lantchips, bestiga berg, åka skidor, segla, styra skepp, baka bröd, rulla in en till en handduksboll och kasta en på sängen som om man vore en liten snöboll, korsa atlanten, texterna utantill till alla Känsliga bitar, bygga mäktigaste pepparkakshusen och massa sådant.

Världens bästa helt enkelt.