Nu blev det lite jobbigt. Har varit med familjen nonstop hela lovet och haft exakt samma planer som dem. Därför glömde jag bort för en ganska lång stund att i kväll så ska jag inte alls stanna här i den varma mysiga lägenheten och kolla på film och dricka te, nej jag ska ta tåget ut med min resväska till Chambourcy och möta ett tomt kallt hus, möta verkligheten.
Fast egentligen känns det som om jag nu efter två månader i en lite halvjobbig dröm vaknat upp och spenderat en vecka i verkligheten, min verklighet. Den är inte bättre än den riktiga verkligheten, men den är min och den är trygg.
Fina Nina, exakt samma känsla här. Sovit med duntäcke sen i torsdags med familjen runt omkring mig. Nu sitter jag ensam och pluggar i mitt kalla kalla rum utan någon värme och fryser. Men så blev jag lite glad när jag tänker på hur glad jag kommer vara när vi ses. När det nu blir. Varm kram till dig <3 (oj lät som om jag var någon gammal släkting som skrev till dig haha) saknar och skratta med diiiiiiiig
SvaraRaderaSophie!! Fan vad det verkligen är den bästa trösten att tänka på att vi är i samma situation och att vi tänker på varandra (hehe det där lät som världens klyscha det med). Saknar verkligen att skratta med dig, mer än du anar. <3<3
SvaraRadera