Allt är tomt här.

Ni kom. Vi var här. Vi flippa. Ni gick. Hulkandes i regnet. Nu är det bara jag. Kan inte sova utan er. Har nog aldrig varit så här ensam. Har aldrig i mitt liv haft behov att ha "nån man kan ringa mitt i natten" förrän nu. Men jag vet att vi alla önskar att vi kunde sova tillsammans.
Tänk att jag vet hur det känns att lämna den här lägenheten och gå mot metron hulkandes och inte veta vad man ska ta sig till.