Mlle Kihlborg (2nd FS) Section Suédoise

Åh. idag har varit ett konstant pirr i magen och hjärtklappning, fast på ett bra sätt. Det känns som att det här är ett av de bästa besluten jag har fattat i mitt liv. 

Först, som sagt, mötte jag min värdmamma hemma hos henne där jag ska bo. Ana Luisa, som hon heter, är jättetrevlig, pratglad och snygg. Resten av familjen träffar jag imorn. Mitt rum är fett stort, med dubbelsäng och fet garderob, så det var ju soft. Min norske bror har jag ännu inte träffat, men han heter Inge och är 93a. Berättar mer invecklat när jag flyttat in och lärt känna dem mer. 

Sen promenerade vi min väg till skolan tillsammans, och ni anar inte hur fint det är! Först går man längs små franska hus med gröna fönsterluckor och rosa blommor överallt. Sedan går man förbi stora fält och gröna kullar där det tydligen vanligtvis betar hästar och kor, och efter det kommer man in i en fett lummig lövskog med gamla villor och lekparker i. Sedan är man framme vid min skola. Den är jättestor!

I skolan träffade jag massa svenskar på skolan. Det går 150 elever på den svenska sektionen så det var ganska många att skaka hand med och pussa på. Tjejerna som ska gå i min klass är jättegulliga verkligen. Mer utåtriktade och välkomnande än jag kunnat drömma om. Och det är så jävla coolt hur dem bara växlar språk och är helt naturliga på både svenska och franska. 

Ska inte låta den här texten spåra ut till en självbiografi men i det stora hela kan jag säga att jag mår bra, men jag saknar er!!!!!!! Jättemycket! Speciellt när jag kommer på mig själv med att säga något internt som t.ex. "Jag är omhuldad som en pu-jävla-pa".