Éphémère

Tjugofyra grader sommarvärme, sol, stadssvett, ligga på liten gömd gräsplätt och titta upp på tinnar och torn, sitta på smutsig kullersten och dingla med benen över Seine i det gula eftermiddagsljuset med billigaste mackan och lugnaste sinnet. Promenader som aldrig tar slut, runt och runt, fram och tillbaka, till och med skuggan är varm, solen går ner men himlen är ännu blå. Tänker att det finns inga anledningar i världen till att inte lyssna till sig själv. Går ut, går hem, går runt, går tillbaka, går fel, vi går dit vi vill. Två blonda mirakel, pop in, pop ut. Vaknar upp, sommaren är borta, den stannade en dag, vi kokar ägg och pressar juice, regnet är tillbaka, fötterna värker, timmarna går. Dem säger att snart börjar syrenerna dofta.